Tvåhundra Greenpeaceaktivister bygger en mur utanför ministerrådets byggnad där EU:s fiskeriministrar ska ha sitt årliga möte om fiskekvoter
Fiskeriministerrådet tar beslut om nästa års fiskekvoter vid dagens möte. Baserat på rådets tradition av dåliga beslut finns det ingen anledning att lita på att årets förhandlingar ska erbjuda några förbättringar för att skapa ett hållbart och ekonomiskt fiske som samtidigt skyddar den biologiska mångfalden och bevarar fiskbestånden.
- Fiskeriministerrådet har varit en katastrof för fisket och om inte radikala förändringar görs och Europas miljöministrar kan bli delaktiga i besluten i ett första steg, så kommer vi att få se fortsatta biologiska och ekonomiska kollapser i europeiskt fiske, säger Dima Litvinov, Greenpeace.
Sedan tidigt 1980-tal, har fiskeriministerrådets inkompetens resulterat i en alarmerande minskning av fiskebeståndet i europeiska hav (1). År efter år, på tvärs mot alla vetenskapliga råd och rekommendationer från EU-kommissionen (2), har fiskeriministerrådet upprepade gånger satt fiskekvoterna långt över vad bestånden tål. Detta har underminerat den biologiska mångfalden i europeiska hav. En tidigare studie, som gjordes på uppdrag av EU-kommissionen, konstaterar att europeiskt fiske är bland de mest ohållbara och minst lönsamma i världen. (3)
- Om EUs fiskeriministerråd vore ett privat företag skulle deras vd ha blivit sparkad för länge sedan på grund av slarv och ineffektivitet. De har misslyckats med att garantera fiskeribranschen lönsamhet, skydda havsmiljön, skapa en uthållig förvaltning och bevara fiskbestånden. Det är dags för en helt ny förvaltning, säger Dima Litvinov.
Greenpeace anser att varje framtida beslut om fiskeriverksamhet i europeiska hav ska vara föremål för en mer öppen granskning och måste innehålla följande:
• Medlemsländerna måste skapa ett nätverk av långsiktiga marina reservat; starkt skyddade områden för all industriell verksamhet, inklusive fiske. Nätverket måste vara tillräckligt stort för att bevara arter och ekologiska processer över tiden. Forskning visar att mellan 20 och 50 procent av havet borde vara skyddat.
• Alla fiskekvoter måste begränsas till de vetenskapligt rekommenderade nivåerna eller lägre. För alla fiskbestånd som befinner sig utanför säkra biologiska gränser, måste fisketrycket minskas till väldigt låga nivåer och bör långsamt öka först när beståndet börjar återhämta sig. Alla bestånd bör tydligt hållas under deras högsta möjliga uthålliga avkastning; och
• Från och med nästa år måste den nationella tilldelningen av fiskekvoter, dels utformas i linje med reglerna ovan, dels bli avhängig av hur landet genomfört EU:s regler för havsmiljöskydd, i synnerhet reglerna om marina skyddade områden.
Fotnoter
1. Tidigare i år rapporterade EU-kommissionen att omkring fyra femtedelar av fiskebestånden förblir utanför säkra biologiska gränser. Antalet bestånd för vilka den vetenskapliga rådgivningen är noll (stängt fiske) är 13. Fiskekvoterna har i genomsnitt varit väsentligt högre än vad vetenskapen rekommenderar att de årliga fångsterna borde vara, även om procentsatserna varierar mellan olika bestånd. Bara tre bestånd under kvotreglering (kolja och sej i Nordsjön samt glasvar i Biscayabukten) exploateras i överensstämmelse med de åtaganden som togs på FN:s toppmöte om hållbar utveckling i Johannesburg 2002. http://ec.europa.eu/fisheries/press_corner/press_releases/com07_43_en.htm
Den Europeiska miljöbyrån (EEA) rapporterar att mellan 22 och 53 procent av det samlade kommersiella fiskebestånden i Nordöstra Atlanten ligger utanför de säkra gränserna, där tillståndet är sämst för fiskebestånden i Norra Ishavet (53 procent är utanför de säkra biologiska gränserna). Dessa exempel döljer några av de mest tragiska förlusterna när det gäller livet i havet – såsom minskningen av omkring 90 procent av de stora rovfiskarna, som tonfisk, svärdfisk och torsk. Det eländiga tillståndet för det europeiska fiskebeståndet avspeglas i de krympande fångsterna som har minskat med en miljon ton.
2. EU-kommissionen har beräknat att kvoterna mellan 2003 och 2007 sattes i genomsnitt, omkring 50 procent över den vetenskapligt rekommenderade nivån. (COM(2007)295).
3. “Reflections on the Common Fisheries Policy”, rapport till Generaldirektoratet för fiske och sjöfart, EU-kommissionen. Michael Sissenwine och David Symes, Juli 2007.
http://www.greenpeace.org/raw/content/denmark/press/rapporter-og-dokumenter/reflections-on-the-common-fish.pdf