Om du planerade att skicka monstermaskiner, ner till havets botten, bland djurarter som inte kan hittas någon annanstans på jorden, så hade du behövt en rätt bra anledning för att lyckas övertyga politiker om att det var en bra idé.
Och just nu är det precis vad industrin inom djuphavsborrning sysslar med.
Hänsynslösa företag inom djuphavsborrning är i detta nu villiga att plundra havsbottnen på mineraler och metaller, samtidigt som de vet är väl medvetna om att det kan riskera oåterkalliga skador på djurlivet, samt släppa ut stor mängder kol som finns lagrad i havsbotten. När vi nu står inför ett klimatnödläge och förlusten av den biologiska mångfalden skenar, så borde det vara tydligt att djuphavsborrning är en väldigt dålig idé.
Så, hur försöker då industrins PR-maskin övertyga allmänheten och politikerna om att deras destruktiva gruvdrift är en bra idé?
Enkelt: De sprider myter.
Därför är det dags att sticka hål på dem.
Här kommer tre myter om djuphavsborrning och varför de inte stämmer:
Myt 1 – “Det är en grön lösning”
En handfull av företag inom djuphavsborrning försöker få sin riskfulla verksamhet att framstå som en “grön” lösning. De hävdar att metaller och mineraler från sandbädden är nödvändiga för att utveckla rena energilösningar i form av förnyelsebar energi-teknik och el-bilbatterier. Detta inkluderar det inte så diskreta företaget “DeepGreen” vars VD sa till regeringar, “Personligen blir jag väldigt obekväm när folk refererar till oss som djuphavsborrare”.
Vi borde ALLA bli obekväma när vi möts av sådan här “greewash”. Djuphavsborrning är långt ifrån att vara en “grön” lösning och skulle till och med kunna förvärra klimatkrisen: Djuphavet är en av våra bästa allierade mot den globala upphettningen, då slammet där nere hjälper till att lagra kol. Att borra upp sandbädden skulle störa denna naturliga process i havet och leda till att den lagrade koldioxiden åkte ut i atmosfären – vilket skulle elda på den globala tempraturökningen ännu mer.
Utöver det har experter inom förnyelsebar energi kommit fram till att om vi skulle ställa om till en helt förnyelsebar värld till 2050 så kan det ske helt och och hållet utan djuphavsborrning. En studie som publicerades tidigare i år har visat att vi kan hålla den globala temperaturen under 1.5°C, vi behöver bara fokusera mer på resurseffektiv design och istället se till att öka återvinningen av de material som innehåller nödvändiga metaller och mineraler.
Myt 2: “Djuphavsborrning hjälper oss värna om de mänskliga rättigheterna”
Utöver detta så försöker även djuphavsborrare berätta för oss att deras verksamhet hjälper att värna om mänskliga rättigheter, då dess verksamhet inte kommer innefatta barnarbete, fruktansvärda arbetsmiljöer, miljö-och hälsorisker samt att gruvdriften på land kommer minska.
Sorry to break it to you, djuphavsborrare: Att försvara mänskliga rättigheter och skydda miljön är en del av samma kamp – och gruvindustrin försöker underminera båda två.
Då det vid första anblicken verkar som att djuphavsborrning och samhällen på land inte har någon koppling, så får en inte glömma det faktum att miljarder människor världen över är beroende av hälsosam mat från havet och att havets ekosystem inte störs. Att dessutom hävda att verksamheten inom djuphavsborrning är hälsosam och miljövänlig, samtidigt som den river upp havsbottnar och släpper ut koldioxid i atmosfären, är rätt motsägelsefullt.
Det finns heller inget bevis på att djuphavsborrning skulle ersätta eller sätta käppar i hjulet för gruvdrift på land. Att gruvdriften skulle kunna flytta ut i havet skulle istället bara kunna ses som ännu en plats där industrin kan exploatera de planterära resurserna.
Att få mineraler och metaller till framtida teknik behöver inte skada någon – varken djur, människor eller miljö. Vilket för oss vidare till nästa myt….
Myt 3: “Det är nödvändigt för din nästa telefon”
Det tredje argumentet industrin älskar att sprida, är att de mineraler och metaller de behöver riva upp från djuphavsbotten är nödvändiga för att tillgodose världens behov av smarta telefoner och bärbara datorer.
Detta argument har inte bekräftats av IT-sektorn själv. Tech-giganter har ännu inget material från djuphavsbotten i sina produktionskedjor – och så bör det förbli.
Med tanke på de starka varningar forskare gett oss kring riskerna av att borra på havsbottnen, så är det dags att vi ger en tydlig signal till industrin om att det är dags att lämna denna ändlösa exploatering av naturresurser och istället röra oss mot en mer cirkulär ekonomi.
E-skräp, en term som används om elektronikprodukter, som av någon anledning blivit oönskade, ineffektiva eller helt enkelt oanvändbara är idag den störst växande sortens skräp i samhället. Ett cirkulärt ekonomisystem skulle kunna flytta oss från “köp och släng”-samhället som vi har idag till att återvinna metaller och mineraler, och samtidigt börja designa smartare apparater för att minska användandet av metaller och mineraler redan i början av produktionskedjan.
Vi behöver ett starkare budskap från dagens tech-jättar. Tesla och Panasonic har gått med på att de ska fasa ut kobolt, en av huvudmetallerna inom djuphavsborrning innan 2030. Men med företag inom djuphavsborrning som i skrivande stund stärker sin lobbyism för att underminera ett starkt havsavtal (som kan lagstifta bort en sådan exploatering), så behöver vi en tydligare signal från näringslivet om att djupshavsborrning inte har någon finansiell framtid.
Ta därför ställning mot tech-jätterna, som Google, Apple och HP, för att se till att deras namn inte kommer användas för att legitimera djuphavsborrning.
Ledande forskare uppmanar nu till en omfattande förändring kring hur jordens resurser idag förvaltas. Företag inom djuphavsborrning försöker lura allmänheten om att de är nödvändiga för vår förnyelsebara framtid. Det vet vi att de inte är. Framtiden tillhör oss alla – och en säker framtid innebär hälsosamma och levande hav. Det gör inte djuphavsborrning.
Våra hav står nu inför ett nytt hot: Djuphavsgruvdrift. Men nu har vi möjlighet att stoppa industrin innan den börjat. Skriv under för att skydda livet i havet!
