Svenska kyrkan är Sveriges femte största skogsägare. Nu kan de vara på väg att bli ledande i omställningen till ett mer naturnära skogsbruk. Det visar kyrkans egen skogsutredning som presenterades i dagarna. Greenpeace välkomnar ambitionen i utredningen och ser flera förslag som steg i rätt riktning. Samtidigt är det nödvändigt att Svenska kyrkan går ännu längre än utredningen föreslår.
Sedan april 2023 har arbetet pågått med den skogsutredning som syftar till att skapa en tydlig kurs för hur Svenska kyrkan ska förvalta sitt skogsinnehav. Svenska kyrkans egna ord är att utredningen ska undersöka hur kyrkan ”kan säkerställa en så ekologisk, ekonomisk, social samt andlig och existentiell hållbar skogsförvaltning som möjligt”. Nu har utredaren Göran Enander, tidigare generaldirektör för Skogsstyrelsen, presenterat sina slutsatser.
Utredaren föreslår bland annat att:
- En tredjedel av kyrkans skogsareal brukas med mer naturnära skogsbruksmetoder
- 20 procent av skogsarealen skyddas för biologisk mångfald och kolinlagring
- Kyrkan tar större hänsyn till samer och renskötseln, till exempel genom att införa den urfolksrättsliga principen Free Prior and Informed Consent (FPIC). Principen handlar om samrådsprocesser med berörda samebyar, där samtycke ska nås innan en avverkning börjar
Vad är positivt med utredningen?
Greenpeace har länge arbetat för en omställning av skogsbruket till naturnära metoder och ser därför positivt på att Svenska kyrkan föreslås ta dessa steg. Om kyrkan åtar sig att bruka en tredjedel av sin skogsareal med mer naturnära metoder skulle de göra sig till en klar ledare i omställningen jämfört med andra stora skogsägare, exempelvis det statliga skogsbolaget Sveaskog som Greenpeace länge har menat bör ställa om sitt skogsbruk.
Det är hög tid att implementera den urfolksrättsliga principen om FPIC. Greenpeace välkomnar därför utredningens förslag, som kan bidra till att stärka samers rättigheter enligt FN:s urfolksrätt. Inget skogsbruk kan vara hållbart så länge det är grundat på koloniala strukturer som befäster maktobalanser och inte tar hänsyn till samernas status som rättighetsbärare. Greenpeace förväntar sig att samtliga aktörer som bedriver skogsbruk på samiska marker implementerar FPIC.
Mest av allt visar utredningen att Svenska kyrkan nu har möjlighet att gå emot svensk skogsindustri, som arbetar för fler kalhyggen istället för färre. Det är välbehövligt att en skogsägare likt Svenska kyrkan vågar ta täten i omställningen av skogsbruket för att stärka samers rättigheter och den biologiska mångfalden, men även för att stärka friluftslivet och minska utsläppen av koldioxid. Det finns exempelvis en överhängande risk för att regeringens skogsutredning kommer att komma fram till helt andra förslag, då direktiven till stor del handlar om hur uttaget av skogsråvara ska kunna öka – allt för att skydda skogsindustrins kortsiktiga vinstintressen. Därför är det positivt att Svenska kyrkan vågar visa på en annan väg framåt. Den ambitionen välkomnar Greenpeace, även om vi anser att kyrkan behöver gå ännu längre.
Vad är riskabelt med utredningen?
Nästan hälften – 47 procent – av kyrkans skogsareal föreslås fortsatt brukas genom kalavverkningar. Här vill utredaren att det ska ske med större hänsyn till naturen, till exempel genom minskad hyggesstorlek och högre ålder på skogen innan den får avverkas. Här ser Greenpeace att utredningens förslag inte räcker hela vägen. För ett verkligt hållbart skogsbruk, som är i samklang med naturens och människans gränser, måste samtliga kalhyggen förbjudas. Vid varje hygge, oavsett storlek, uppstår en kolskuld med flera decenniers återbetalningstid. Dessutom fragmenteras skogslandskapet ytterligare i en tid när vi är i kritiskt behov av ökad konnektivitet för att vända den nuvarande negativa trenden för biologisk mångfald. Det finns inga hållbara kalhyggen och Greenpeace kan aldrig känna sig nöjda så länge de tillåts i våra skogar.
Att svenska kyrkan föreslås öka sin andel skyddad skog från 11 procent till 20 procent är både bra och dåligt, menar Greenpeace. Ambitionen visar på en förståelse för att det klokaste och effektivaste vi kan göra är att låta skogens kolförråd vara intakta om vi ska kunna hantera klimatkrisen och förhindra oåterkalleliga tröskeleffekter. Däremot bör Svenska kyrkan skydda 30 procent av skogen som ett absolut minimum. Annars agerar kyrkan inte i linje med FN:s konvention om biologisk mångfald och EU:s biodiversitetsstrategi, som säger att 30 procent ska skyddas till 2030. På så sätt riskerar kyrkan att ignorera internationella mål och överenskommelser, men även vetenskapen som säger att skydd av värdefull natur är avgörande för att hantera klimatkrisen och förlusten av biologisk mångfald.
Vad händer nu?
Vi måste komma ihåg att utredningen ännu inte har blivit verklighet. Det är fortfarande bara förslag det handlar om. Det är först nästa år som beslut tas om utredningens förslag. Då är det upp till bevis om Svenska kyrkan lever upp till skogsutredningens titel ”Ansvar, handling och hopp”. För att göra det till fullo bör kyrkan gå ännu längre än utredningens förslag, även om flera förslag uppenbart innebär steg i rätt riktning mot ett mer hållbart skogsbruk. Men hela vägen fram når tyvärr inte utredningen – och det finns tyvärr en risk för att förslagen försvagas, när de snarare behöver stärkas.
Skriv under och hjälp oss sätta press på regeringen och kräv att statliga Sveaskog görs om från en skogsbov till en skogshjälte!
Engagera dig
