Toni Morrison sa något som liknar följandeOm du är fri måste du göra allt du kan för att öka någon annans inskränkta rättigheter och om du har någon form av makt är det ditt ansvar att bemäktiga någon som saknar makt över sitt eget öde [egen tolkning och översättning].

Jag vill inleda denna text med de orden för jag tror att fler behöver läsa det.

Väldigt få gånger känner jag mig så lugn, som när jag agerar megafon för människor och arter som inte har en plattform eller ens en rättvis chans att bli hörda. Det gäller alla typer av arenor och forum och oavsett hur obehagligt eller obekvämt det må bli. Att skriva denna text är en av dessa arenor.

Vi lever nu i en värld som måste förändras fundamentalt. Jag kan helt enkelt inte gå med på den befintliga strukturen, där klimatkrisen och dess följdverkningar påverkar de som har bidragit minst till problemen allra hårdast och de som tjänar pengar på att fortsätta med ‘business as usual’ försöker komma undan rådande brott mot mänskligheten och naturen. Dagens unga kommer att behöva leva med konsekvenserna.  

En värld där vissa aktörer subventionerar, och andra producerar, ohållbara produkter som kommer med ett oförlåtligt högt pris: djur, natur och andra människor skadas. I slutändan skadas vi alla – eftersom det är ohållbart att vara såhär ohållbara.

Det finns ingen framtid utan jämlikhet. Det är sanningen. Det finns således en direkt koppling mellan respekten för varje barns rättigheter och vår chans att skapa ett hållbart samhälle. Det hopp som etableras inom barn idag är avgörande för vår framtida utveckling på denna vår enda planet med dess ändliga resurser. 

Barn som har tilltro till samhället och framtiden kan skapa en hållbar framtid för alla – och det är upp till oss vuxna att ge barn förutsättningar som gör detta möjligt.

Vi har flera gånger fått ta del av del-lösningar på flera av de utmaningar och orättvisor vår värld idag innehåller, nu gäller det bara att flytta på de relativt få aktörer som står i vägen för att få till nödvändiga förändringar av helheten, kort beskrivet: förändring till det bättre, för fler.

Forskningen är glasklar, och det har den varit i decennier. Forskningen säger att vi akut behöver politik som ser kopplingen mellan jämlikhet och hållbarhet. Forskningen säger att vi genast behöver politik som ser kopplingen mellan skydd av biologisk mångfald och minskade klimatförändringar – och vice versa. Forskningen säger: sluta lägg pengar på olja, kol och gas, börja lägga mer pengar på konfliktfri sol- och vindenergi.

Kommer vi då med enbart förnuftsargument kunna övertala dessa få men gigantiska makthavare att göra rätt för sig, eller måste även vi hitta vägar sprungna ur gräsrotsrörelsen för att tvinga fram en omställning närtid? Jag tror att förnuftsargument baserat på forskning kompletteras av en gräsrotsrörelse som kan förstärka forskningens budskap. Det har ju fungerat förr.  

När en tror på civil olydnad som metod för förändring kallas en ofta aktivist, eller radikal. Även naiv, blåögd, oresonlig, trädkramare och “lilla vän”. Andra hotar en, ens kollegor, vänner och deras familjer Den typen av desperation stärker oss, för vi inser ju att den som förminskar, hotar eller skrämmer har slut på rimliga argument till varför hen ska kunna fortsätta tjäna pengar på förstörelse.  

Vi som agerar, med forskningen i ryggen, känner oss sällan varken små eller rädda. Och vi blir fler. 

Men vi behöver blir ännu fler, det är därför jag skriver här idag. Det är inte mer komplicerat än så här: vi måste enas bakom vetenskapen och ännu fler människor måste stå upp för allas mänskliga rättigheter. Jag själv, och majoriteten av er som läser detta har de flesta av våra rättigheter säkrade, vilket gör vårt ansvar större.

När orättvisa blir norm blir motstånd plikt!

Vi ses väl på demonstrationen i morgon?

On March 15, high-school and middle-school students in Bangkok came out on strike to support the School Strike 4 Climate global call. Students demand politicians a more ambitious climate policy and to treat the global climate crisis as the emergency it is.