Hantera dina inställningar för cookies

Vänligen välj vilka cookies som får lagras

Nödvändiga kakor Tillåt alltid

Dessa cookies ger dig en bättre upplevelse av vår webbplats och hjälper oss förbättra prestandan på Greenpeace.org. Du kommer kunna gömma cookies-rutan och använda webbplatsens funktioner bättre. Vi använder också dessa cookies för att samla statistiska och anonymiserade data, till exempel hur länge användare stannar på en sida eller vilka länkar som är klickade.

Utöver de cookies och teknologier beskrivna ovan, använder vi också andra tjänster som hjälper oss förbättra din upplevelse av denna webbplats. Vi kan också tillåta vissa tredjepartsföretags (t. Ex. Facebook, Google) cookies för att hjälpa oss förstå mer om våra användares specifika beteende, demografi, och intresseuppgifter. Dessa cookies hjälper oss förstå hur besökare interagerar med vår webbplats (t. ex. besökta sidor) för att förbättra besökarnas erfarenhet, effektiviteten på denna plattform och våra kommunikationsstrategier.

Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av denna webbplats. Genom att fortsätta använda webbplatsen accepterar du cookies. Läs vår integritetspolicy.

När du står i Jan och Ineke van Genderen’s vardagsrum kommer du slås av hur nära DuPont/Chemours fabrik ligger. Du kan nästan se den från fönstret, bara en gata bort.

Jan och Ineke är ett mycket vänligt pensionerat par från Dordrecht, en stad i västra Nederländerna med runt 118 000 invånare. De har underbara barnbarn och är samhällsengagerade. Jan och Ineke möttes utanför DuPonts entré för 35 år sedan, där Jan arbetade på avdelningen för Teflonproduktion.

PFAS är en grupp kemikalier producerade av DuPont och andra kemikalieföretag. De används i många konsumentvaror, såsom paketering, köksredskap och vattenavstötande friluftskläder. PFAS har under lång tid släppts ut från DuPont/Chemours fabrik i Dordrecht, ut i närliggande vattendrag och därmed förorenat dricksvattnet.

Jan och Ineke har gett ett ansikte åt PFAS-föroreningen i området. I april 2015 skrev den nederländska tidningen Algemeen Dagblad om Jan och Inekes historia, där även resultaten från deras blodprov publicerades. Båda proverna visade höga nivåer av PFOA, en kemikalie inom PFAS gruppen. Inekes nivåer var chockerande nog nästan tre gånger så höga jämfört med hennes mans, trots att hon aldrig arbetat på fabriken.

PFOA användes i produktionen av Teflon ända fram till år 2012. Året efter, 2013, hamnade kemikalien på den Europeiska kemikalielagstiftningen REACH kandidatlista för “Substances of Very High Concern” (Ämnen som inger mycket stor oro). Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar är en global miljö- och hälsoskyddskonvention för att skydda människors hälsa och miljön från långlivade organiska föroreningar (POPs,  Persistent Organic Pollutants ). PFOA kan komma att hamna på konventionens lista. Kemikalier som hamnar på Stockholmkonventionens lista bryts ned väldigt långsamt i naturen, de är bioackumulerande och har skadliga egenskaper. Kemikalier som PFOA påverkar fortplantningssystemet och har visat sig kunna vara cancerogent för människor enligt IARC, FN:s och WHO:s samarbetsorganisation för att förebygga cancer.

För Jan och Ineke är det bara att vänta. Läkarna kan inte förutse vad deras PFOA-koncentration i blodet betyder för deras hälsa, men allvarliga hälsoeffekter har påvisats hos människor i andra förorenade områden.

Rosanna Endre
Kampanjledare, Greenpeace Sverige

Vill du se mer från Greenpeace?

Google preferred source Gör oss till en föredragen källa
Rosanna Endre

Om författaren

Rosanna Endre

Ansvarig för konsumtionsrelaterade klimatfrågor. Du hittar mig också på Twitter @rosanna_endre och Instagram @rosannaendre

Relaterade artiklar