Idag är det 15 år sedan den katastrofala kärnkraftsolyckan i Fukushima i Japan. Det är den tredje större kärnkraftsolyckan i världen, efter Harrisburg och Tjernobyl. Olyckan visar att det enda som är säkert med kärnkraft är att den inte är säker.
En fredagseftermiddag den 11 mars 2011 drabbades Japan av en kraftig jordbävning, tsunami och efterföljande kärnkraftskatastrof. Omfattningen av förödelsen som rapporterades i nyheterna fick alla att frukta för sina nära och kära. Utsläppet av stora mängder radioaktivt material förvärrade katastrofen; det hindrade evakuerings-, sök- och räddningsinsatser och förorenade dessutom oåterkalleligt mark och vattensystem.
2021, tio år efter olyckan, sammanställde Greenpeace vittnesmål om hur livet i Fukushima har påverkats. Sam Annesley, som är chef för Greenpeace Japan, hedrar i ett uttalande idag “minnet av dem som förlorade sina liv” och uttrycker sitt djupaste medlidande med de överlevande. “Våra tankar går till de familjer och samhällen som har fått utstå så mycket under de senaste 15 åren /…/ Vi uttrycker vår djupa respekt för alla som, från dagen för tragedin till idag, har arbetat outtröttligt för avvecklingen och regional återuppbyggnad.”
Tack vare att vindarna var östliga istället för sydliga under de akuta olycksdygnen då radioaktiviteten spreds, drabbades inte mångmiljonstäder som Tokyo, drygt 20 mil söderut. Nu drog istället strålningen ut över havet, vilket ledde till det största oavsiktliga radioaktiva utsläppet över havet genom tiderna.
Världens säkraste kärnkraft?
Så sent som två månader före olyckan deklarerade den dåvarande japanske premiärministern att Japan hade världens säkraste kärnkraftverk. Men ganska snart efter olyckan stod det emellertid klart att även om tsunamin var den utlösande faktorn för olyckan så var den en ”konstgjord katastrof” till följd av systematisk oaktsamhet av centrala säkerhetssystem från industri och ansvariga myndigheter. Till exempel valde bolaget Tepco att spränga bort över 30 meter höga klippor och placera kärnkraftverket nära havsnivån för att slippa dyra kostnader för att behöva pumpa upp kylvatten till reaktorerna.
Olyckan fick dramatiska återverkningar på synen på kärnkraft över hela världen. Det mest omedelbara var förstås att Japan, ett av världens mest kärnkraftsberoende länder, omgående stoppade all kärnkraft. Även i Tyskland gjorde förbundskansler Angela Merkel en kovändning och det beslutades att omedelbart ta åtta reaktorer ur drift och att Tyskland skulle vara helt kärnkraftsfritt år 2022.
Året efter Fukushima slog den internationella energimyndigheten, IEA, fast att förutsättningarna för kärnkraft i världen har fördunklats av osäkerheten kring kärnkraftspolitik efter Fukushima Daiichi-olyckan efter att flera länder har ändrat sin politik till följd av allmänhetens oro för säkerheten i kärnreaktorer. Utöver länder som Kina och Ryssland har kärnkraftsindustrin under ett decennium efter olyckan gått en tydlig kräftgång.
Även i Sverige fick olyckan effekter. Hårdare säkerhetskrav, till exempel på så kallad oberoende härdkylning, infördes på samtliga reaktorer. De nya, kostsamma, säkerhetskraven tillsammans med ett i övrigt dåligt marknadsläge gjorde att operatörerna valde att stänga de allra äldsta reaktorerna, Oskarshamn 1 och 2 och Ringhals 1 och 2.
Ett nytt kärnkraftshaveri?
På senare år har emellertid nya högerpopulistiska vindar blåst över Sverige och flera andra länder i “väst” och försök görs att väcka liv i en döende kärnkraftsindustri, trots varnande exempel på kärnkraftsprojekt som har drabbats av skenande kostnader och enorma förseningar.
Den svenska Tidöregeringen gör allt de kan för att försöka få till ny kärnkraft i Sverige och har lovat hundratals miljarder i subventioner för att försöka locka till sig motvilliga investerare i riskabla kärnkraftsprojekt. “Ett av de största och mest långsiktiga stöden i Sveriges historia” som Chalmers skrev inför det ursprungliga stödförslaget. Tidömodellen kommer att binda upp svenska skattebetalare till att finansiera dyr kärnkraft i hela 40 år framåt. Om det överhuvudtaget blir någon ny kärnkraft, vill säga.
Kärnkraftsolyckan i Fukushima lade en våt filt över kärnkraftsindustrin. En ny större kärnkraftsolycka, varhelst den inträffar i världen, kan över en natt innebära ett omedelbart haveri för Tidöregeringens planer på ny kärnkraft i Sverige och stora investeringar i planerade reaktorer riskerar att gå om intet. Svenska politiker bör ta det säkra före det osäkra, begrava Tidöpartiernas reaktordrömmar och förankra oss i verkligheten igen: framtiden är förnybar.
