Havsisen i Arktis är snart borta, och våra polarområden värms snabbare än någon annan plats på jorden och smälter bort framför våra ögon.
Amazonas regnskog och den ryska taigan brinner. Korallrev och det marina djurlivet dör när våra hav blir varmare och mer försurade. Vetenskapen är tydlig. Det är på grund av oss människor. Och hur vi använder planetens resurser. Oljan och gasen som vi förbränner driver på klimatkrisen och förlusten av biologisk mångfald.
Så hur kan det vara lagligt att öppna upp ny oljeborrning, i Arktis. 2020?
Vi och många med oss ​​är övertygade om att det inte är det. Och vi tror att vi kan vinna i Högsta domstol.


Våren 2016 skrev Norge på och ratificerade Parisavtalet. Samma år öppnade de även för första gången på 20 år upp ett helt nytt område i arktiska Barents hav för oljeborrning. Längre norrut än någonsin tidigare. Därför bestämde sig den norska miljöungdomsorganisationen Natur og Ungdom, tillsammans med Greenpeace Norden, för att stämma den norska staten.

Vi anser att de bryter mot sina löften i Parisavtalet och mot den norska grundlagens miljöparagraf 112 som säger:

Varje person har rätt till en hälsosam miljö
och till en natur där produktivitet och biologisk mångfald bevaras.
Naturens resurser ska hanteras på ett långsiktigt, hållbart sätt
som skyddar denna rättighet även för framtida generationer.
(…)
Det är statens uppgift att vidta åtgärder för att dessa principer följs.

För oss är det tydligt att oljeborrning i Arktis inte är förenligt med att “vidta åtgärder för att skydda rätten till en hälsosam miljö för framtida generationer”.

Sedan dess har vi mött den norska staten i domstol två gånger (Tingsrätten 2017 och Hovrätten 2019). Och trots att vi inte ännu lyckats få dem att dra tillbaka oljelicenserna har vi tagit stora och viktiga legala steg i rätt riktning.

I Tingsrätten bevisade vi att §112 är en laglig rättighet som kan användas i domstol för att hålla staten ansvarig för ingrepp i vår miljö. Den hade dessförinnan aldrig använts i rätten. Men tingsrätten dömde till statens fördel då de menade att norska staten “inte var ansvarig för utsläpp från norsk olja då dessa utsläpp huvudsakligen sker utanför Norges gränser”.

I Hovrätten bevisade vi dock att de utsläpp från oljan som den norska staten exporterar visst är den norska regeringens ansvar! 

Dessutom ansåg hovrätten att fallet var så viktigt att miljöorganisationerna inte behövde betala sina rättskostnader. Däremot dömde de än en gång till statens fördel då de inte ansåg att oljelicenserna i Arktis var tillräckligt omfattande för att bryta mot grundlagen.

4 november 2020 tas klimaträttsfallet upp i Högsta domstol med samtliga 19 domare närvarande. Detta sker extremt sällan och visar tydligt vilken vikt domstolen lägger vid detta historiska rättsfall.

Hittills har inga produktiva oljefynd upptäckts i dessa nya oljefält i norr. Vi kan alltså fortfarande hindra dem från att öppna upp för oljeproduktion i Arktis. 

Sedan tingsrätten fått vi fått ett enormt stöd utifrån från både anslutande miljö- och mänskliga rättighetsorganisationer, klimatforskare, Greta Thunberg och FN. En vinst för miljöorganisationerna skulle vara ett massivt slag för oljeindustrin. Det skulle lämna miljontals fat olja i marken, och driva på den politiska rörelse som vill stoppa exploateringen efter mer olja i Norge. Dessutom kan utgången skapa ett prejudikat för liknande klimaträttsfall runt om i världen.

Detta rättsfall är historiskt och kommer få verkliga konsekvenser för vårt klimat.

Miljörörelsen har tillsammans med er tagit en rik oljestat hela vägen till högsta domstolen för sin del i klimatkrisen.
Och vi tror vi kan vinna.

Håller du med och har inte skrivit under än? Gör din röst hörd med oss och tusentals andra för att skydda Arktis – skriv under här.