Samer är Europas enda erkända urfolk och en minoritet i Sverige. Deras rättigheter har ett omfattande skydd och enligt Sveriges grundlag ska det samiska folkets möjligheter att behålla och utveckla sin kultur främjas.
Markerna i Sápmi: Kulturell livsnerv och ekologisk trygghet
I samisk kultur är markerna och relationen till dem helt centrala. Markerna i Sápmi är knutna till samisk historia, identitet, andlighet och världsbild. Även till samiska traditionella näringar som jakt, fiske, renskötsel och duodjie (samisk slöjd).
Intakta marker är därför också nyckeln till att kunna föra samiska traditioner vidare till kommande generationer och att utveckla den samiska kulturen på det sätt som samerna själva önskar.
Men att vi kan behålla rika levande ekosystem är inte bara avgörande för den samiska kulturen. Samma marker reglerar också klimatet, hyser rik biologisk mångfald och avgör om våra samhällen har tillgång till rent vatten, ren luft och jordar att odla mat på. Att de hålls friska och levande utgör en avgörande trygghet för alla människor och möjligheterna att säkra en framtid för kommande generationer.
SCAs kalhyggesbruk trasar sönder livsmiljöerna
Det ohållbara och storskaliga kalhyggesbruk som svensk skogsindustri med SCA i spetsen bedriver innebär ett återkommande intrång på samiska marker där det fullkomligt trasar sönder skogslandskapet.
För flera samebyar är det storskaliga skogsbruket en huvudanledning till att situationen för den naturbetesbaserad renskötsel är så allvarlig. När kalhyggesbruket ersätter lavrika naturskogar som försörjer renen med mat och livsmiljö, med planterade och artfattiga trädbestånd, skapar det en enorm påfrestning för renens livsvillkor.
Contorta-plantagerna: Ett gift för renbetet
I värsta fall planterar skogsbolagen efter en kalavverkning den främmande och problematiska tallsorten contorta, som förstör lavmarkerna och växer så tätt att renarna och renskötare har svårt att ta sig igenom den.
Svenska Samernas Riksförbund har deklarerat en nolltolerans mot den främmande arten inom renskötselområde. SCA har planterat omkring hälften av all contorta som finns i Sverige, och har idag contorta på 300 000 hektar mark, vilket är 15% av deras markinnehav. Trots tydlig samisk ståndpunkt om nolltolerens och krav på avveckling väljer SCA att fortsätta plantera dessa invasiva träd.
Vi kräver att contortaplantagerna avvecklas. Forskning visar att de lavrika marker som renskötseln är beroende av minskat med 71% sedan 1950-talet. Ansvaret för att renskötare larmar om att renen, som överlevt i dessa karga landskap i tusentals nu riskerar att svälta, vilar tungt på skogsindustrin och inte minst SCAs samvete.
En ojämlik maktbalans och ignorerade rättigheter
Grundläggande för att denna problematik har kunnat uppstå handlar om den ojämlika maktbalans som råder mellan skogsbolag och samebyar. Trots att samebyar är rättighetsinnehavare av renskötselrätten och sedan urminnes tider levt av markerna på ett hållbart sätt i Sápmi, är det i praktiken skogsbolag som SCA som sätter premisserna för hur skogsbruket ska bedrivas.
Det råder parallella markrättigheter, men systemet är riggat till skogsindustrins fördel och det utnyttjar SCA till max. Läs mer om denna verklighet i rapporten “Kampen om renskogarna” som Greenpeace och Renskog släppte i våras. SCA pratar gärna om samexistens, men agerar med ett maktmissbruk. Denna maktobalans utgör en nutida fortsättning av Sveriges koloniala övergrepp i Sápmi.
Det finns verktyg som stärker urfolks inflytande under samråd med skogsbolagen vilket också kan göra skogsbruket mer hållbart och rättvist! Den internationellt erkända principen Fritt, På förhand och Informerat Samtycke (FPIC) är ett sådant verktyg. Det innebär att samtycke krävs till en avverkning. Skogsjätten SCA är skyldig att följa principen – men som konflikten med Ohredahke sameby har visat – så ignorerar de den ständigt.
Fallstudie: SCAs övergrepp mot Ohredahke sameby
Under våren uppmärksammades SCAs hänsynslösa agerande i Ohredahke sameby, som är en av 51 samebyar på svenska sidan Sápmi. Deras marker sträcker sig från kusten i Sundsvall till fjällen och norska gränsen i Jämtland och SCA är den största formella skogsägaren i Ohredahkes sameby.
På bara 10 år har kontinuitetsskogarna på samebyns marker minskat med en tredjedel. Kontinuitetsskogar är skogar som aldrig tidigare kalavverkats och som därmed ofta är extra viktiga för renskötseln, den biologiska mångfalden och klimatet.
Analyser visar att om SCA fortsätter att avverka dessa skogar i dagens takt riskerar all gammal och naturlig skog utanför skyddade områden att vara borta om bara 20 år i Ohredahke sameby (!). Det är en tragedi och en enorm orättvisa som inte kan accepteras.
Ohredahke drog i nödbromsen – SCA körde över
Upprepade övertramp från skogsbolaget SCA och många års kamp för att bromsa förstörelsen på deras renbetesmarker utan gehör, gjorde att Ohredahke sameby tillslut valde att dra i nödbromsen.
Informationen att SCA, trots deras skyldighet att först få samtycke från samebyn, hade avverkat över 2400 hektar skog i smyg var droppen som gjorde att Ohredahke sameby i början av 2025 återkallade sitt samtycke för avverkning på sina centrala renbetesmarker. De krävde ett tillfälligt avverkningsstopp i deras viktigaste områden, tills en ordentlig dialog som adresserar den allvarliga helhetsproblematiken äger rum och tills SCA faktiskt agerar för att förbättra Ohredahke samebys situation.
Hur har SCA agerat och reagerat på kritiken?
Det är mycket som har hänt sedan i våras, när Ohredahke återkallade sitt samtycke, men en sak är säker – när SCA säger att de tar urfolksrättigheter på stort allvar – så talar de inte sanning.
Skogsjätten valde att helt ignorera det faktum att Ohredahke sameby dragit tillbaka sitt samtycke för avverkningar inom deras kärn- och nyckelområden. Istället för att visa respekt, pausa och lyhört lyssna – körde de på som ingenting hade hänt och avverkade istället 234 skogar och avverkningsanmälde ytterligare hela 545 nya skogar inom Ohredahkes centrala renbetesmarker.
Det tog över en månad innan SCA överhuvudtaget kontaktade samebyn, och de har ännu inte erbjudit en dialog som på riktigt tar tag i grundproblematiken eller erbjudit lösningar som i någon rimlig omfattning kan förbättra den allvarliga situationen.
Greenwashing och hot om att lämna FSC
I april i år meddelade SCA att de ämnade att pausa sin hållbarhetscertifiering enligt FSC. SCA menade att kraven gällande hänsyn till naturvärden och urfolksrättigheter som certifieringen ställer är för höga, vilket skapar problem för dem att få in tillräckligt höga volymer skoglig biomassa till sin industri.
De försökte måla upp det som att det även hindrar dem från att skapa klimatnytta, vilket är en greenwashing-lögn för att legitimera deras storskaliga kalhyggesbruk och plantering av mera contorta. De meddelande dock den 30 maj att de “pausar sin paus”.
Ett ”snabbspår” för att begränsa samiskt inflytande
FSC-klagomål som Greenpeace tagit del av avslöjar att även om SCA aldrig lämnade FSC och aldrig slutade sälja FSC-certifierade produkter, försökte de ändå gena i samplaneringen med samebyar enligt de krav som certifieringen innebär.
Det innebar att SCA försökte få samebyar att gå med på ett så kallat “snabbspår”, som innebar att samebyarnas möjligheter till inflytande kraftigt skulle begränsas för att SCA skulle kunna få igenom så mycket avverkningar som möjligt på så kort tid som möjligt. I en sameby avverkade SCA återigen medvetet utan samtycke, och i detta fall anmälde de sedan sig själva för regelbrottet.
En desperat och ohållbar affärsmodell
SCAs agerande andas desperation. Istället för att ställa om till ett naturnära skogsbruk och anpassa sin verksamhet efter naturens gränser, väljer de att hålla sig fast i en ohållbar industrimodell som kräver ett ohållbart skogsbruk där förbrytelser mot urfolksrättigheter och miljölagar är vardag.
SCAs business as usual är en skandal.
