Kärnkraft lyfts ofta fram som en magisk lösning för en snabb och storskalig minskning av koldioxidutsläppen, som vi alla vet måste ske om vi ska ha något hopp om att mildra de värsta effekterna av den pågående klimatkrisen. Bland politiker och branschgrupper gynnas kärnkraften konsekvent framför meningsfulla investeringar i förnybara energisystem. Till sitt stöd har de vilseledande påståenden om säkerhet, effektivitet, stabilitet och en snabb utbyggnad.
Med tanke på att kostnaderna för och effektiviteten hos förnybar energi ökar år för år, och att effekterna av klimatförändringarna accelererar över hela världen, måste vi ta en ärlig titt på några av de myter som kärnkraftsindustrin och dess anhängare upprätthåller. Här följer sex skäl till varför kärnkraft inte är vägen till en grön och fredlig framtid utan koldioxidutsläpp.
1. Kärnkraften levererar för lite för att spela roll
För att hantera klimatförändringarna måste vi i god tid före 2050 minska fossila bränslen i den totala energimixen till 0 procent.
Rivning av de två kyltornen i Philippsburgs kärnkraftverk nära floden Rhen. Platsen för det nu nedlagda kärnkraftverket Philippsburg ligger i Philippsburg, nära Karlsruhe, Tyskland. © Bernd Hartung / Greenpeace
Enligt scenarier från World Nuclear Association och OECD:s kärnenergibyrå (båda kärnkraftslobbyorganisationer) skulle en fördubbling av kärnkraftskapaciteten i världen till år 2050 endast minska växthusgasutsläppen med cirka 4 procent. Men för att göra det skulle världen behöva ansluta 37 nya stora kärnkraftsreaktorer i drift varje år från och med nu, år efter år, fram till 2050.
Under det senaste decenniet har det bara genomförts några få till tio nya nätanslutningar av kärnreaktorer per år. Att öka antalet till 37 är fysiskt omöjligt – det finns inte tillräcklig kapacitet för att tillverka stora smidesprodukter som reaktorkärl. Det finns för närvarande endast 57 nya reaktorer som håller på att byggas eller som planeras för de kommande 15 åren. En fördubbling av kärnkraftskapaciteten är därför orealistisk – i skarp kontrast till den explosiva tillväxten av rena förnybara energikällor som sol- och vindkraft som sker. Och även om det mot förmodan skulle ske, skulle det som sagt ändå bara ge en minskning med 4 procent och inte de 100 procent som vi behöver minska med.
2. Kärnkraftverk är farliga och sårbara
Kärnkraftverk är lätta mål för terroristattacker, flygkrascher – avsiktliga som oavsiktliga, cyberattacker eller krigshandlingar. Det fysiska skyddet av anläggningarna och tillhörande byggnader innehållande radioaktivt material är inte konstruerade för att motstå denna typ av attack eller påfrestningar.
Aktivister från Greenpeace-fartyget Rainbow Warrior protesterar utanför Frankrikes kust, framför kärnkraftsanläggningen Orano i La Hague och kärnkraftverket i Flamanville. © Delphine Ghosarossian / Greenpeace
Kärnkraftverk utgör en fara för omgivningen eftersom en allvarlig olycka kan förorsaka stora konsekvenser. Kärnreaktorer och deras tillhörande lager för använt kärnbränsle är sårbara vid naturkatastrofer, vilket kärnkraftsolyckan i Japanska Fukushima Daiichi visade. Men de är också sårbara vid militära konflikter.
För första gången i historien förs ett stort krig i ett land med flera kärnreaktorer och tusentals ton radioaktivt använt kärnbränsle. Kriget i södra Ukraina kring kärnkraftverket Zaporizhzhia utsätter dem alla för en ökad risk för en allvarlig olycka.
Kärnkraftverk är några av de mest komplexa och känsliga industriella anläggningarna som finns. Det krävs ett mycket komplicerat system som alltid är verksamt för att hålla dem i drift. Detta kan inte garanteras i ett krig.
Detta kan inte heller garanteras i en tid av klimatkris och extrema väderhändelser. Kärnkraft är en vattenkrävande teknik och kärnkraftverk förbrukar mycket vatten för kylning. De är sårbara för vattenbrist, uppvärmning av floder och stigande temperaturer, vilket kan försvaga kylningen av kraftverk och utrustning. Kärnreaktorer i USA och Frankrike stängs ofta av under värmeböljor eller får sin verksamhet drastiskt nedsatt.
3. Kärnkraft är för dyrt
Hinkley Point C kärnkraftverk är ett projekt för att bygga ett 3 200 MWe kärnkraftverk med två EPR-reaktorer i Somerset, England. 2016 projicerade Greenpeace en uppmaning på det brittiska parlamentet om att släppa taget om Hinkley Point C. © Samuel Keyte / Greenpeace
För att rädda klimatet måste vi minska mesta möjliga mängd koldioxid till lägsta möjliga kostnad och på kortast möjliga tid.
Enligt World Nuclear Industry Status Report (2019) varierar kostnaden för att producera solenergi mellan 36 och 44 dollar per megawattimme (MWh), medan vindkraft på land ligger på mellan 29 och 56 dollar per MWh. Kärnkraft kostar mellan 112 och 189 dollar per MWh.
De så kallade LCOE-kostnaderna, dvs den totala livstidskostnaden för att bygga och driva en anläggning, har under det senaste decenniet sjunkit med 88 procent för solparker och med 69 procent för vindkraft. Enligt samma rapport har dessa kostnader ökat med 23 procent för kärnkraft under perioden.
Enligt en studie från november 2021 som publicerats av Greenpeace Frankrike och Rousseauinstitutet skulle el från den europeiska tryckreaktorn EPR (European Pressurised Reactor) som håller på att byggas i Flamanville i Frankrike vara tre gånger så dyr som landets mest konkurrenskraftiga förnybara energikällor.
4. Kärnkraft tar för lång tid
Det är akut att vi skyndsamt lyckas stabilisera klimatet. Att bygga kärnkraft tar tid.
I 2021 års lägesrapport om kärnkraftsindustrin i världen, World Nuclear Industry Status Report, uppskattas att den genomsnittliga byggtiden för reaktorer i världen sedan 2009 har varit knappt 10 år, vilket är långt över den uppskattning på mellan fem och åtta och ett halvt år som branschorganisationen World Nuclear Association (WNA) har gjort.
Greenpeace-aktivister håller upp banderoller som en protest mot kärnkraftverket i Olkiluoto, Finland och som byggs av bland annat den franska koncernen Areva. Texten på den finska banderollen kan översättas till “Mer kärnavfall för våra barn”. © Patrik Rastenberger / Greenpeace
Den extra tid det tar att bygga kärnkraftverk har stora konsekvenser för våra möjligheter att nå klimatmålen, eftersom befintliga fossilbränsleeldade anläggningar fortsätter att släppa ut koldioxid i väntan på att ersättas. Byggandet av ett kärnkraftverk är en lång och komplicerad process som självklart också bidrar till koldioxidutsläpp, liksom rivningen av nedlagda kärnkraftverk också gör.
Utvinning, transport och bearbetning av uran är naturligtvis inte heller fritt från utsläpp av växthusgaser. På det hela taget är kärnkraftverkens resultat jämförbara med vind- och solenergi. Men de sistnämnda kan installeras mycket snabbare och i mycket större skala. Vi kan inte vänta i ytterligare ett decennium på att utsläppen ska minska. De måste minska nu. Med rena förnybara källor och energieffektivsering kan vi lyckas med det.
5. Kärnkraft genererar enorma mängder farligt avfall
De olika stegen i kärnbränslecykeln ger upphov till stora mängder radioaktivt avfall. Ingen regering har ännu löst frågan om hur detta avfall ska hanteras på ett säkert sätt.
Lagringsområde för kärnavfall i Iitate, Fukushima prefektur i Japan. © Christian Åslund / Greenpeace
En del av detta kärnavfall är mycket radioaktivt och kommer så att förbli så i flera tusen år. Kärnavfall är ett verkligt gissel för vår miljö och för kommande generationer, som även efter flera århundraden kommer att ha ansvar för att hantera det.
För att protestera mot transport av franskt använt uran till Sibirien placerar aktivister från Greenpeace Frankrike ut tunnor med en radioaktiv symbol framför ingången till kärnkraftsgruppen Orano i Châtillon, söder om Paris. © Victor Point / Greenpeace
Länder som Frankrike driver på hårt för kärnkraft på EU-nivå. I fråga om kärnavfallet har man en förhoppning om att det ska vara något “som inte finns om det inte syns”. Men kärnavfallet kommer aldrig att försvinna och kommer aldrig att vara hållbart.
Detta är ett av de uppenbara skälen till att kärnkraft inte bör vara berättigad till grön finansiering eller marknadsföras som ”hållbar”, vilket nyligen påpekats av länder som Danmark, Luxemburg, Spanien, Tyskland och Österrike, som motsatte sig att kärnkraft skulle ingå i EU:s taxonomi för grön finansiering. Detta är också en av anledningarna till att EU-kommissionens tekniska expertgrupp för hållbar finansiering (TEF) den 9 mars 2020 avvisade kärnkraft eftersom den inte uppfyllde EU:s princip om ”Do No Significant Harm” och rekommenderade att kärnkraften skulle uteslutas från den gröna taxonomin.
Hanteringen av kärnavfallet kostar skattebetalarna absurda summor, och kostnaderna för lagringsprojekt uppgår till flera miljarder. Detta gäller både för Europa och Nordamerika. År 2019 visade en rapport från det amerikanska energidepartementet att den beräknade kostnaden för långsiktig sanering av kärnavfall ökade med mer än 100 miljarder dollar på bara ett år.
6. Kärnkraftsindustrin håller inte sina löften
Greenpeace-aktivister på den andra dagen av aktion vid byggarbetsplatsen för Électricité de Frances (EDFs) föreslagna bygge av en ny europeisk tryckvattenreaktor (EPR) år 2004. © Greenpeace / Pierre Gleizes
Den franska regeringen och den franska kärnkraftsoperatören EDF har presenterat EPR-kärnreaktortekniken som en revolutionerande teknik som innebär början på en kärnkraftsrenässans. Verkligheten är att denna teknik inte är någon form av tekniskt språng. Ännu viktigare är att den franska EPR-reaktorn i Flamanville är mer än tio år försenad och nästan fyra gånger över budget.
Denna så kallade ”nästa generations kärnreaktor” har också drabbats av många problem, förseningar och kostnadsöverskridanden i Frankrike, Storbritannien, Finland och Kina.
Hypotetiska nya kärnkraftstekniker har utlovats som nästa stora grej under de senaste fyrtio åren, men trots massiva offentliga subventioner har detta aldrig blivit verklighet. Detta gäller även för små modulära reaktorer (SMR).
Fusionskraft är en idé som är lika gammal som kärnkraftsindustrin, men som på något sätt alltid verkar vara femtio år bort innan den kommer att realiseras. Kostnaderna och osäkerheten kring fusionen gör att man måste investera i termonukleära reaktorer på bekostnad av andra tillgängliga rena energialternativ. Denna teknik kommer inte att bli klar i tid, om ens någonsin, och pengarna skulle vara bättre investerade på annat håll.
Låt oss vara ytterst försiktiga när vi får höra pro-nukleära åsikter från experter och organisationer som regelbundet arbetar med intressenter från kärnkraftssektorn och som kan vara påverkade av egenintressen. Kärnkraft har ingen plats i en säker, ren och hållbar framtid. Det är viktigare än någonsin att vi håller oss borta från falska lösningar och lämnar kärnkraften i det förflutna.
Av Mehdi Leman, innehållsredaktör för Greenpeace International, baserad i Frankrike
