För några veckor sedan kunde vi läsa om ett 60-tal pigghajar och rockor som påträffats döda eller döende i Lysekils hamn. Det är en ett tydligt kvitto på den destruktiva relationen vi har till våra hav. Inte bara har dessa hajar och rockor dött helt i onödan, de är även fridlysta arter och därmed förbjudna att fiska.
Troligen har de dragits upp av en bottentrål, klassats som bifångst och sedan dumpats. Bottentrålar drar upp allt som kommer i dess väg, även fredade arter. Detta är bara ett av många argument till varför hela den storskaliga industriella fiskerinäringen måste ställas om och bottentrålning som fiskemetod måste förbjudas.
Bottentrålningen är en av de mest destruktiva fiskemetoderna och även den vanligaste i industriellt fiske. Med jättelika nät dammsuger man havet på liv, samtidigt som man river upp stora områden av havsbotten och ödelägger både den marina floran och hela fiskbestånd. Resultatet blir marina kyrkogårdar och en mängd individer som klassas som bifångst och ofta – skadade eller redan döda- kastas tillbaka i havet. Greenpeace har länge arbetat för ett förbud mot denna fruktansvärda fiskemetod, framförallt mot att bottentråla på områden som är klassade som skyddsvärda eller speciellt ömtåliga.
Tyvärr är bottentrålning bara ett av många hot mot våra hav. I århundraden har vi betraktat haven som något oändligt, en plats där vi kan dumpa våra sopor och plundra på liv. Vad som händer under vattenytan är ofta svårt för oss både att se och förstå, men ett levande hav är en förutsättning för en levande planet.
Förra veckan släpptes IPCCs senaste rapport (AR6 Climate Change 2022: Mitigation of Climate Change) som återigen fastslår att ekosystem i balans som är av de viktigaste åtgärderna för att minska klimatförändringar. En av den största kolsänkan är just haven, som tar upp 30% av den koldioxid vi släpper ut, samtidigt som det producerar hälften av det syre vi andas. Men i samma takt som havens hälsa försämras, till följd av olika typer av destruktiv mänsklig aktivitet, försämras även dess förmåga att ta upp koldioxid från atmosfären. Försurade hav “rapar” till och med ut koldioxid och bidrar, snarare än motverkar, därmed till klimatförändringarna.
Haven täcker 71 procent av vår blå planet, och reglerar även planetens temperatur. Men i och med klimatförändringarna värms även haven upp. Faktum är att sedan 1970 har mer än 90 procent av uppvärmningen tagits upp av haven, vilket betyder varmare hav och mer stressade ekosystem. Inget av hoten mot ekosystemen i haven sker isolerat. Som ett exempel skapar överfiske känsliga populationer, mindre resilienta mot exempelvis försurning och uppvärmning. I ett ekosystem hänger allt ihop, och konsekvenserna av hoten i form av överfiske, föroreningar, uppvärmning, hård trafikering och djuphavsgruvdrift förstärker varandra.
Förresten, på tal som djuphavsgruvdrift. Det är en verksamhet som är starkt kritiserad både av miljöorganisationer och forskare. Argumenten mot att bedriva gruvdrift på djuphavsbotten växer i takt med att vi lär oss mer om detta känsliga och unika ekosystem, som vi fortfarande vet mindre om än vad vi vet om månens yta. Trots detta planerar FNs organ för djuphavsmiljöer (ISA) att godkänna för djuphavsgruvdrift nästa år. Konsekvenserna detta kan komma att ha för ekosystemen på djuphavs nivå liksom för hela havet är oöverskådligt.
Vad kan då hejda denna massiva samling hot mot livets vagga? Forskare är överens om att det bästa vi kan göra för att säkra havets- och därmet planetes- återhämtning och framtida hälsa är att skydda minst 30 procent av haven senast 2030, vilket Sveriges regering har ställt sig bakom. Men för att 30 procent av världens hav ska ställas under skydd måste vi få till en global regleringstruktur med mandat att stifta skyddade marina områden. Eller enklare sagt, vi måste besluta om ett globalt havsavtal. Ett sådan har världens regeringar förhandlat om sedan 2004, utan framgång, nu sist i mars i år. Nu kräver allt fler nationer att ett avtal ska beslutas om under 2022, och nästa förhandlingsomgång av det så kallade BBNJ (Marine Biodiversity of Areas Beyond National Jurisdiction – marin biologisk mångfald i områden utanför nationell jurisdiktion) äger rum på FNs högkvarter i New York i augusti.
Fram till detta möte är det av yttersta vikt att vi sätter press på våra regeringar och visar dem att vi kräver att de återvänder hem efter mötet i New York med ett globalt havsavtal, starkt nog att säkra en levande framtid för haven och för vår planet!
Häng med oss genom att skriva under vår namninsamling för ett starkt globalt havsavtal. Har du redan gjort det så hörs vi på mejl framöver!
