Global warming

Veckan innan Klimatmötet i Doha startade, blev en vecka med klimatrapporter som alla tyder på en sak: det är än mer bråttom att minska utsläppen av växthusgaser, men politiken är ansvarslöst passiv. Och bara ironin att klimatmötet hålls i ett land som är totalt beroende av olje- och gasexport för sin ekonomi och som inte lär vara så supersugna på att sätta stopp för det.

Första rapporten kom från lite oväntad håll: Världsbanken. Samma institution som gav pengar till världens största kolkraftverk i Sydafrika (som ensamt kommer spy ut hälften så mycket koldioxid som hela Sverige på ett år (och där svenska regeringen glatt röstade ja när det kom till beslut)) publicerade en rapport som beskriver ”varför vi måste undvika en värld där temperaturen ökar med 4 grader Celsius”

För att det innebär ett helvete. Redan 4 grader, för att inte tala om 6 grader. Det är nämligen temperaturökningen som vi kan förvänta oss om vi fortsätter som vi gör idag. Det var den andra rapporten som diskuterades i medierna, och avsändare var det internationella energisamfundet IEA i deras årliga Energy outlook. Och de rapporterade även att 80% av alla kända fossila bränslen måste stanna under mark om vi vill ha en rimlig chans att hålla temperaturstigningen under 2 grader. Ett annat kapitel i rapporten beskrev glatt den enorma boom med skiffergas och olja som kan leda till att USA blir världens största olja- och gasproducent redan 2030. Det är uppenbarligen inte samma människor som skriver de olika kapitlen, och det orimliga i detta lär inte nå upp till finanssektorn som ju måste investera om det ska bli av.

Som de 1200 kolkraftverk, som enligt en lista sammanställd av WRI (World Resource Institute i Washington)  planeras världen över. Klart att vi inte kan rädda klimatet om vi håller på så här. Och klart att de flesta aldrig kan byggas om vi vill ha en hållbar framtid. Vi har försökt att stoppa Sveriges kolkraftverksnybyggen i Tyskland: Vattenfalls Moorburg och Boxberg kraftverk. Löften om att fånga in och pumpa ner koldioxiden under marken lurade inte oss, men väl tyska och svenska beslutsfattare. Kampen går vidare.

För många är klimathotet fortfarande ganska abstrakt och de flesta i Europa tror att det är främst de fattigaste länderna som drabbas. Och det stämmer, men det betyder inte att Europa kommer undan utan stora skadekostnader. Det var resultatet som den europeiska miljöbyrån presenterade.

Tillbaka till klimatförhandlingarna: FN:s miljögrupp visar att det är ett stort gap mellan de löften som länderna har gett gällande minskningar av koldioxidutsläpp och det som forskare säger skulle behövas för att håller världen i balans.

Men än är det inte för sent, vi kan och måste pressa våra politiker att bli bättre på att minska klimathotet, här i Sverige där det just nu inleds diskussionen om energiomställningen och färdplanen och i samtal med andra europeiska länder som behöver uppgradera klimatmålen NU för att inspirera länder som ännu inte har gjort steget. Det vi behöver göra är att ta politikerna i örat, inte bara energi- och miljöministrarna, men framför allt utrikes- och finansministrarna, som låtsas som om de inte har med saken att göra. Det är inte för sent, men pressen på de som tar besluten måste öka avsevärt.