Nu hårdnar det politiska spelet om reformen av EU:s fiskeripolitik. Inför fiskeriministermötet i Bryssel nu den 13-14 maj har Frankrike samlat en blockerade minoritet ministrar som vägrar göra fisket mera hållbart, bl a skulle det ta över hundra år att återuppbygga fiskbestånden med deras förslag. EU-parlamentet, där en stor majoritet vill ha ett hållbart fiske, kan därför bli tvungna att blockera reformen tills dess ministrarna visat kompromissvilja. I värsta fall kollapsar förhandlingarna och reformen skjuts upp ytterligare 15 månader.

Reformen av EU:s fiskeripolitik är nu på upploppet. EU:s ordförandeland Irland har sagt att de vill lotsa reformen av fiskeripolitikens sk grundförordning, där de viktigaste reglerna för fisket är samlade, i hamn innan slutet på juni.

EU-kommissionen utarbetade först ett förslag till reform, som presenterades i juli 2011. Sedan har EU:s fiskeriministrar – som är ansvariga för den katastrofala fiskepolitik EU har idag – ägnat över 1,5 år till att ta bort nästan allt som innebär en förbättring för havsmiljön och fiskbestånden i ursprungsförslaget. EU-parlamentet å sin sida har gjort en hel del förbättringar i sin version av förslaget till ny fiskeripolitik. Nu är man inne i slutfasen av lagstiftningsprocessen där EU-parlamentet och fiskeriministrarna i ministerrådet måste mötas på halva vägen i någon form av kompromiss. Problemet är att en grupp av fiskeriministrar, med Frankrike och Spanien i ledningen, vägrar att kompromissa med EU-parlamentet och de fiskeriministrar som vill ha ett hållbart fiske, som t ex Tyskland och vår egen landsbygdsminister Eskil Erlandsson.

Vad gäller då striden? Här följer några av de absolut viktigaste frågorna där ministerrådet måste ge med sig för att rädda havsmiljön, fiskbestånden och undvika att hela fiskerireformen havererar.

Maximalt hållbart uttag. För att åstadkomma ett riktigt ”maximalt hållbart uttag” måste först fiskbestånden få en chans att växa sig större igen, för att sedan ge större och hållbara fångster på sikt. Det har politikerna i andra sammanhang redan lovat att göra genom att minska mängden fisk som får fångas senast 2015, så att bestånden kan vara återhämtade senast år 2020.  En bra plan. Men trots det innebär fiskeriministrarnas nuvarande förslag, enligt en ny studie från WWF, att det i många fall kommer ta runt 100 år för bestånden att återhämta sig!

Inga offentliga bidrag till länder som struntar i att rapportera kapaciteten i fiskeflottan. Ett av de största problemen i fiskeförvaltningen är att för många, för stora och effektiva fiskefartyg jagar ett snabbt krympande antal fiskar. Det leder både till dålig lönsamhet och fusk för att få det att gå ihop ekonomiskt. Därför måste kapaciteten att fånga fisk minska. Men EU:s motsträviga fiskeriministrar har uppenbarligen inga planer på att följa dessa regler, eftersom de – i sitt förslag till reform - vägrar att strypa skattebetalarnas fiskebidrag till de länder som inte följer planen för att minska kapaciteten eller ens bryr sig om att rapportera hur många, stora och effektiva fiskefartyg som de har.

Utkastförbud. Utkast av fisk har blivit den politiskt mest laddade frågan i reformen av EU:s fiskeripolitik sedan Hugh´s Fish Fight – där Greenpeace är stödorganisation – uppmärksammat att över hälften av den matfisk som fångas i Nordsjön, och skulle gå att äta, kastas död tillbaka över bord. Trots det uppenbara vansinnet med att kasta fisk död överbord, och att nästan en miljon människor skrivit under uppropet för ett utkastförbud, har Frankrike m fl krävt så många undantag att ministerrådets förslag till utkastförbud nu är helt urholkat och kommer att införas oerhört långsamt. Undantagen måste fasas ut till noll senast inom fem år. Annars hinner det bli dags för nästa reform innan utkastförbudet är infört, traditionellt har ju fiskeripolitiken fått en översyn var tionde år.

Regionalisering och reglering av fiske i marina skyddade områden. Reglerna för hur beslut kan tas regionalt, vilket också berör hur fisket ska regleras i t ex Natura 2000 områden som måste skyddas från destruktivt fiske enligt miljölagstiftningen, måste bli mer transparent och förses med tidsgränser. T ex har länderna med intressen på Natura 2000-området Dogger Bank diskuterat hur fisket ska regleras där i två år utan att komma någonstans, medan det destruktiva fisket fortgår. Vilken process som än väljs måste det finnas en deadline på max sex månader, från den dag då den ansvariga kusstaten initierar förhandlingen om nödvändiga skyddsåtgärder. Efter sex månader måste regleringarna vara på plats eller ett moratorium för allt fiske inträda.

En möjlighet det spekulerats om för att lösa dödläget kan vara att helt enkelt köpa Frankrike och Spaniens samarbete genom att de får en större del av framtida subventioner. Mer bidrag till de värsta syndarna i utbyte mot ett utkastförbud. Det är motbjudande, men kanske den enda möjligheten att undvika ett dödläge.

Till sist. Att en oroväckande stor andel av EU:s fiskeriministrar gör allt i deras makt för att underminera omställningen till en hållbar fiskeripolitik får inte bli en ursäkt för Sverige att inte agera på hemmaplan. Det finns mycket som kan göras redan idag, till exempel:

  • Regeringen måste uppdra åt länsstyrelserna att följa miljöbalken och kräva tillstånd för allt fiske som riskerar att skada miljö- och arter i marina skyddade områden. Trots lagkrav vägrar länsstyrelserna idag att göra detta. Nu måste regeringen ge en instruktion som inte går att ignorera.
  • Realtidsstängningar. Möjligheten att stänga områden med mycket ung fisk innan den fångas och dödas av fiskeflottan, för att säkra återväxten, användes nyligen för första gången i Sverige. Detta bör göras systematiskt. Men det kräver fler kontroller av fångsterna till havs för att myndigheterna ska få information om stora bifångster av tex småtorsk.

Dessutom ser vi fram emot att höra om vad Sverige och landsbygdsdepartementet haft för strategi för att bygga allianser och bryta den blockerande minoritet som Frankrike samlat i ministerrådet. Hur förhandlingen i ministerrådet gått vet vi förmodligen först tidigt på onsdag morgon. Räkna med att ministrarna kommer flagga för ett framgångsrikt möte på presskonferensen, men det är först när vi sett detaljerna i överenskommelsen som vi vet hur fiskerireformen egentligen mår.

Jan Isakson