Varenda dag, året om, dumpas över ett ton döda räkor i havet till ingen nytta. Orsaken är att fiskarna vill maximera sin vinst - större räkor ger tiofaldigt mer betalt än de små räkorna, och därmed kastas mindre räkor döda tillbaka i havet för att ge plats åt större räkor i kvoterna.

Detta vansinne
påvisade vi för över ett år sedan, men problemet består.

Efter Världsnaturfondens WWF:s uppmärksammade rödlistning av nordhavsräkan - den räka som vi förknippar med västkusten och räkmackor - uppmanar ändå ansvariga politiker och myndigheter mangrant folk att fortsätta köpa räkor. Det är att både ignorera förbudet mot uppgradering och svika alla som tycker om räkor.

Ingen VILL att räkorna ska rödlistas - men tillståndet för beståndet är påfrestat som ett resultat av överdimensionerad räkfiskeflotta. Det är läget idag. De ansvariga - Landsbygdsdepartementet, Havs- och vattenmyndigheten och Länsstyrelsen i Västra Götaland - förringar problemen. Hade de skött sina arbetsuppgifter tidigare hade en rödlisting aldrig blivit nödvändig.

Roten till det onda?

 Problemen har en väldigt enkel förklaring: för många båtar fiskar på för få räkor.

Idag fiskar ca 62 svenska trålare efter räka, att jämföra med elva i den danska räkflottan, som fiskar på samma bestånd. Detta problem kallas överkapacitet. När alla dessa båtar slåss för att få lönsamhet i fisket tvingas de ofta tänja på reglerna, fiska destruktivt och dumpa den fångst som inte ger maximal vinst, eller
fiska i områden som ska vara fredade av miljöskäl. Därför har EU sagt att medlemsstaterna måste göra upp en plan för hur förmågan att fånga fisk ska stå i proportion till hur mycket fisk det finns i havet. Det gäller även Sverige.

 

Sveriges överkapacitet får en lång rad negativa effekter, både för yrkesfisket, räkbeståndet och för havsmiljön:

 

Illegal dumpning av små räkor

Stora räkor, sk kokräka, ger upp till 14 gånger mer pengar till yrkesfiskaren. Överkapaciteten tvingar mer eller mindre svenska räkfiskare att dumpa de små räkorna, sk råräka, döda tillbaka i havet, trots att de går utmärkt att äta och efterfrågas av konservindustrin. Dumpning av räka är förbjudet sedan 1 januari 2009. Men problemet är välkänt. Fiskeriverket började redovisa utkasten av småräka sedan 1988 - för 26 år sedan! Trots det har inte Havs- och vattenmyndigheten (eller tidigare Fiskeriverket, personalen är kvar) stoppat den illegala dumpningen.


Underminerar skyddet i marina skyddade områden

Yrkesfiskarna motsätter sig alla begränsningar i fisket, även i unika ”skyddade” områden som Natura 2000-området Bratten, där det bland annat finns kallvattenkoraller. De är helt enkelt pressade att bottentråla varenda kvadratmeter botten för att överleva. Räkfisket är intensivt i Bratten. Trots det väljer Länsstyrelsen, som är ansvarig för att införa fiskeregleringar i reservatet, att lägga sig platta för yrkesfisket och bara föreslå begränsningar av fisket i små delar området. Dessutom vägrar Länsstyrelsen i Västra Götaland att tillståndspröva fisket i något Natura 2000-område, trots att miljöminister Lena Ek har gjort tydligt att fisket kräver ett tillstånd som visar att det kan bedrivas utan att riskera sk “gynnsam bevarandestatus” för arter och miljö.


Konflikt med Danmark

I år minskas den totala räkkvoten med 650 ton till totalt 6000 ton för Skagerack och Nordsjön. Ifall inte dumpningen av räka minskar rekommenderar forskarna att kvoten sänks ytterligare till max 5426 ton. Danska yrkesfiskare förlorar pengar när deras kvot minskas som ett resultat av svenskt överfiske. WWFs rödlistning drabbar även danska och norska fiskare ekonomiskt, även om det främst är svenska yrkesfiskare som misskött sig. Ytterst är det regeringen och landsbygdsminister Eskil Erlandsson som har ansvaret för både goda relationer med Danmark och att vi har en fiskeflotta som är i balans med bestånden i havet. Nu har vi ingetdera i fråga om räkfisket.

Men hur vänder vi då utvecklingen? Hur räddar vi räkfrossan?

 

Skärpta fiskekontroller till havs

I det korta perspektivet måste Kustbevakningen utföra fler och noggrannare fiskerikontroller till havs för att stoppa uppgraderingen av fångsterna. Vi på Greenpeace har tagit upp den obefintliga kontrollen av räkdumpningen gång på gång sedan vi släppte vår rapport i ämnet 2012. Danska fiskare har också klagat högljutt hos alla ansvariga. Ändå har inget hänt. Det är en skandal, eftersom bara Kustbevakningen har möjlighet att utföra abetet.

Konkret måste fiskerikontrollanterna börja gå ombord på fiskefartygen innan trålen halas och inventera fångstens sammansättning, gärna i samarbete med fiskeribiologer. Det här är en uppgift som Kustbevakningen måste prioritera om fusket ska kunna stävjas.

 

Bättre redskap

Selektiviteten måste förbättras så att färre små räkor och lus, pytteliten räka, fångas och dör som bifångst innan de hinner fortplanta sig. Även ett alternativ till bottentrålning måste utvecklas.

 

Minska kapaciteten i räkflottan

Brutalt räknat måste åtta av tio svenska räktrålare skrotas eller byggas om för andra ändamål, för att nå samma nivå som i den danska räkflottan. De yrkesfiskare som fiskar mest miljövänligt måste gynnas när flottan struktureras om, hållbarhet ska löna sig. Vi stöder också den gemensamma fiskeripolitikens ambition att de yrkesfiskare som i sin verksamhet ger störst socioekonomiskt bidrag till kustsamhällena ska prioriteras när fiskerättigheterna fördelas. Hur som helst måste ett stort antal räktrålare pensioneras. Eftersom problemet med för många och stora fiskefartyg är globalt kan vi inte exportera fartygen utanför EU, vilket visades tydligt i vår färska rapport Exporting exploitation. En sak är säker: För att rädda räkfisket måste Landsbygdsdepartementet och Havs- och vattenmyndigheten måste börja strukturomvandlingen nu.

Allt ovan är kända brister i förvaltningen.

Greenpeace och andra har lyft frågorna igen och igen. Men fiskerinäring, politiker och ansvariga myndigheter har ändå inte gjort något för att säkra att räkan fiskas lagligt utan dumpning. Därför måste en riktig räkälskare respektera rödlistingen tills de börjar sköta sitt jobb. Det är att ta ansvar.